”Jag dödade mitt barn”

Läser just nu en hemsk och intressant bok som heter just så. Verklig historia som utspelade sig i Vermont, USA i slutet av 80-talet. En kvinna gick ner i en så extremt djup post partum-depression (alltså efter födseln) att hon till slut sköt sin sex veckor gamla son och sedan sig själv. Hon trodde att hon träffade hjärtat på sig själv men sköt bredvid så hon överlevde medan pojken dog direkt. Jag har alltid haft ett starkt intresse för hemska och sanna berättelser (kanske ett bra bevis på att jag borde jobba med det?) bland annat för att man gärna går in och vrider och vänder på psykologin som har med just det fallet att göra. I den här boken, som delvis är skriven av kvinnans psykiatriker, tar han upp att han tror att alla föds med ett särskilt ”temperament” och att det är svårt att ändra barnets sanna natur. Man påverkas naturligtvis av miljön, föräldrar och uppväxt, men han menar på att man har en genetisk typ av unik, kemisk sammansättning i hjärnan som bl.a. gör att vissa har svårt för att bli deprimerade och andra lätt. Precis som det är genetiska, kroppsliga faktorer som spelar in vad gäller diabetes och hjärtsjukdomar, precis likadant är det med känslolivet. Känslor skapas av kemiska signaler i hjärnan och några har en sammansättning i en viss del av hjärnan som gör att de är väldigt spralliga, andra ledsna, andra sura. Dr Carl Burak menar att detta temperament är medfött och att det är ett sjujäkla jobb att försöka ändra på det. Kvinnan i boken hade inte varit så värst nedstämd under sin ungdom men i slutet på graviditeten (med alla hormonförändringar) slog det slint och hon blev självmordsbenägen, fast besluten att alla skulle få det bättre utan henne. När barnet kom kände hon sig inte redo att ta hand om det, vågade inte säga detta till någon, allt växte sig större och till slut såg hon ingen annan lösning. Jag undrar hur hon har mått…
Jag tror iallafall att man gör sig själv en tjänst om man med tiden räknar ut hur man fungerar, vad man har för temperament, så att man därifrån kan söka sig till de personer och situationer där man mår som bäst och får utvecklas i lagom takt. Jag är en bra bit på väg. :)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: