Det händer ju inte mig

Jag har alltid haft en väldigt stark känsla av att vissa saker man läser om bara händer andra, inte mig. Det känns som nästan alla har det. Och ändå drabbas de flesta av någon kris, någon stor händelse, kanske någon olycka eller annat man läser om. Dock har ju vi i Sverige en sån himla tur, vi kan känna oss relativt trygga på våra gator om man jämför med andra platser, t.ex. senast Boston i USA. Jag tror det är en typ av försvarsmekanism att inte förknippa sig med såna negativa händelser. Även de som vart med om något stort och som verkligen inte kan förneka det för att alla vet om det (t.ex. Tsunamin) tror jag har svårt att känna ”det hände mig”. I de flesta situationer tror jag dock det kan vara nödvändigt att iallafall för en tid förknippa sig med det som hänt för att kunna bearbeta och sen gå vidare.

Man kan inte skjuta upp bearbetning, minnena kommer ifatt oavsett man vill eller inte. Så det är bättre att få det gjort och låta känslorna komma och gå som de vill en tid. Och så får man börja fokusera på glada saker när man väl är redo. :)

Glada saker som shopping t.ex. Det piggar alltid upp!
IMG_7365

Annonser

Om inlägget

-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: