En fullt funktionell hjälm

Jag var hos mormor igår. Hon undrade om jag gick eller cyklade, jag brukar ju cykla så hon frågade om jag hade ordentligt med lysen. Jag fick påminna henne att just idag så cyklar jag inte, jag har nämligen ingen hjälm. Inte för att det har hindrat mig tidigare, men nu när det är halt ute så vill jag inte cykla utan hjälm. Hon öppnade garderoben i hallen och frågade om jag inte skulle ta morfars hjälm då, så slapp jag köpa en ny. Morfars hjälm.

Den borde inte legat där i garderoben. Den borde varit återvunnen till diverse saker av plast för länge sen. Kanske plastmuggar eller såna där prydnader som ser ut som de är gjorda av glas, fastän de är gjorda av plast. Den borde inte legat där för den borde gått sönder för över fem år sen. Den borde legat trasig på Apotekaregatan den där fredagseftermiddagen, delad i minst två delar så att man direkt kunnat konstatera att man så fort stan öppnat på lördagen skulle införskaffa en ny hjälm. Man borde sagt ”den här går ju då rakt inte att använda igen, totalt kaputt! Imorgon går vi direkt och köper en ny hjälm.”

Men den har inte förvandlats till plastmuggar eller prydnader som ser ut att vara gjorda av glas fastän de är gjorda av plast. Den ligger fullt funktionell i mormors garderob i hallen. Jag testade den och den var för stor för mitt huvud och för liten för hennes, en gång fastnade den till och med, berättar hon skrattandes. ”De sa alltid att jag hade stort huvud och litet vett.” Efter skrattet följer en skämtsamt förnärmad min som samtidigt säger att hon vet om att hon är lite tokig.

Så hjälmen ligger mest bara där i garderoben. Istället var det morfars hjärna som konstaterades totalt kaputt, den gick inte att använda igen. Tyvärr finns det inte funktionella hjärnor att få tag på ens på stan en lördag förmiddag. Så den la av och vi kunde helt enkelt inte fixa en ny. Det kan tyckas ironiskt att så gott som födas och likaså, så gott som dö på ett och samma fordon. Efter 17 Vätternrundor är det ju högst troligt att man har fått in rutinen på det här med hjälm. Även om man bara skulle till stan och handla lite jäkla ost till fredagskvällen. Men har man fått en liten stroke och blivit en gnutta glömsk så kanske det är just en fredag eftermiddag som man glömmer att ta på sig sin hjälm, för att man fort vill hem och titta på TV med sin fru och äta lite jäkla ost och kex. Även fast man cyklat 17 Vätternrundor. Så var det förstås. Och idag finns hjälmen kvar men inte morfar.

Synd att den är för stor för mitt minihuvud, hade jag levt förr i tiden när man trodde att intelligensen kunde mätas genom huvudets omkrets hade jag blivit satt i särklass med en gång. För jag hade gärna använt den, tills den hade räddat mitt huvud och spruckit i två delar. Jag har inte cyklat med hjälm sen jag var 14 år, även fast det här har hänt. Jag förstår inte riktigt mig själv. Men kan säga att det har hänt en hel del för mig vad gäller både självinsikt och insikter över lag så nu kan jag lova mig själv att aldrig tänka tanken att sätta mig på en cykel utan att först ha en ordentligt knäppt hjälm på mitt lilla jävla palle. Hoppas ni är rädda om er.

För världen kanske du bara är en enda människa, men för en människa kan du vara hela världen.
– Okänd

Morfar

Annonser

3 Comments

Lägg till →

  1. Åh, vad fint skrivet Linette! <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: