En helt ovanlig långfredag

Sitter i österläge på mitt ställe. Rådjuret med sina ludna horn stod en meter från där jag sitter nu. Han tittade upp på mig när jag klampade in medan han åt sin frukost. Det såg ut som han frågade: ”vet du inte hut?”. Jag stannade till och vi tittade på varandra. Inte i vad som kändes som en evighet, inte något sådant klyschigt. Men påminnelsen om ett evigt kretslopp blir tydlig när vi inspekterar varann och vi båda två på varsitt håll bedömer nästa lämpliga drag utifrån existerande fara. Jag står mest paralyserad med öppen mun, termosen i handen och hjärtat i halsen. Han är snäppet mer erfaren av situationen som nyss uppstått så det är han som först bryter ögonkontakten och börjar röra sig bort från mig, stoltserande med sin vita stjärt lysande mot den brungröna våren runt omkring oss.

Jag, som är betydligt mindre erfaren än honom, har fortfarande inte fått tillbaka förmågan att röra mig utan står kvar på höjden som ett fån och känner mig lite dum för att jag beter mig som jag äger stället. Han var ju faktiskt här först. Jag önskar så innerligt att han ville dela platsen med mig, att han istället hade stått kvar och fortsatt äta sitt medan jag åt mitt. Min gode vän Fienden skrattar i mitt huvud åt hur naiv jag är, det är ingen jävla Disney-film från 1937, det här. Verkligheten anropar Fröken Stridh. Det är klart han blir rädd och rör sig bortåt, vad annars liksom…

Jag undrar hur han ska ta sig över stängslet där borta och tittar nyfiket efter honom. Nyfiket, naivt och naket. Han går längs med det. Sen gör han något som får mig att känna mig värdefull. Som får mig att vilja föda all världens djur med min kropp, som får mig att se det eviga kretsloppets band knyta oss samman, hänsynslöst. Han tittar på mig igen. Han borde vara utom synhåll för länge sen, ilandes till sitt näste där han slipper människornas korkade uppsyn. Men nej, inte han, inte än. Först vänder han sig om och tittar på mig. Nyfiket, naivt och naket. Sen skuttar han lätt som en påskfjäder över stängslet och försvinner bakom huset.

Jag sitter och äter frukost vid samma bord som han gjorde nyss. Tänker på att jag borde tvätta mina fönster idag men att jag förmodligen inte kommer få det gjort. Tänker på mina fönster samtidigt som jag naivt hoppas att vi ses igen.

20150403_083647

Annonser

2 thoughts on “En helt ovanlig långfredag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s