Jag tror jag förstår…

Det är så himla bra med såna här nya titlar på personligheter. HSP ni vet, Highly Sensitive Person, där känner man ju igen sig så det förslår. Så tack vare Elaine Aron, som redan 1996 publicerade sin bok om ämnet, kan vissa av oss idag sitta och förstå oss själva lite mer. Att förstå sig själv, ja. Som jag ska erkänna är en stor anledning till varför jag valde inriktningen inom min utbildning, men det förstod ni förstås redan.

Nu har forskare kommit fram till att det finns en variant av HSP, en slags bokstavskombination får man väl lov att kalla det, som kallas HSP/HSS (High Sensation Seeker). När jag läste de första engelska raderna om detta så… ja, alltså. Det var som att läsa ur min egen dagbok. Det var inte en äkta AHA-upplevelse med det där ”WOW:et” som efterföljer, det var mer ett konstaterande att ”jaha, det är så de kan kallas, de här muppiga personlighetsdragen som bildar ett gytter av neurotiska, innovativa och nyfikna tankar och handlingar”. Det innebär nämligen att man är både känslig inför nya intryck och situationer samtidigt som man ständigt söker ny stimuli för att inte känna sig uttråkad. Förstår ni hur svårt det är att hitta den balansen?!

Jag behöver dagliga rutiner för att de ger mig trygghet men jag undviker att skapa rutiner för att jag inte klarar av ”tråkig vardag”. Väldigt skönt att läsa mer om det här tillståndet av fram-och-tillbaka, ja-och-nej, svart-och-vitt. Jag älskar att planera och kräver ordning och reda kring mig samtidigt som jag vill bli överraskad och vara spontan. Detta utöver att man redan är känslig och går i taket för minsta lilla, som att jag inte kan hitta exakt den påsen jag hade tänkt använda till matlådan imorgon. När folk säger att jag inte borde bry mig så mycket om småsaker så önskar jag verkligen att jag kunde tillämpa det, men det känns inte som jag styr det själv. Jag ser detaljer och blir påverkad av dem. Därför behöver jag organisering och checklistor så att jag kan hantera alla intryck och to-do:s, för att kunna prioritera någorlunda. För att inte drunkna.

Nu förstår jag varför jag blir kallsvettig när jag sorterar tvätt och inte kan hitta den vita Adidas-strumpan. Jag skulle aldrig kunna sova om jag visste att strumporna inte låg ihopparade i lådan. Inte heller skulle jag kunna sova ifall en stol i köket stod utdragen eller om filten i vardagsrummet inte ligger vikt över fåtöljen, det förstår jag lite mer varför nu. Att jag gärna planerar resor och event men har svårare att fullfölja planerna kan jag förstå nu. Jag förstår också varför jag bläddrar tillbaka två blad i min kalender och skriver hans namn följt av ordet ”slut” och gör min vanliga bock som jag alltid gör när händelsen jag skrivit upp har ägt rum och räknas som avklarad. ”Consider it done”. Det känns skönt att bocka av och veta att det är klart. Att jag inte kan göra mer, jag släpper det. Jag måste göra det för att kunna sortera bland allt som pockar på min uppmärksamhet. Det hjälper med mina checklistor och mina bockar, gör allt lite mindre känsligt. Saker planeras, genomförs och bockas av, så är det bara. Vare sig jag vill eller inte.

Jag tror jag fattar nu alltså…

Check_sign_Fotolia_MASP_33219774_Small

Annonser

One Comment

Lägg till →

  1. Tror nog många känner igen sig så där, ser mycket av din mors beteenden i dina beskrivningar och ännu mer i mina egna ;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: