Fritext – Brott

Idag är det ett år sen som jag nådde en viss sorts botten så det är jävligt skönt att kunna säga att jag idag har en bra dag. Det är ju faktiskt det enda som spelar någon roll. Idag och imorgon.

Av en händelse gick jag faktiskt igenom mina gamla anmälningspapper med en kompis just idag. Det känns konstigt att det har gått så pass lång tid så att man nästan inte tror att det har hänt. Att man har distanserat sig så pass mycket från vardagen som ägde rum för 7-8 år sen, med allt vad den innebar, att man tror att allt bara var en dröm. En mardröm. Å andra sidan har det mesta i mitt liv senaste tiden känts surrealistiskt så jag har försökt att bara glida med och ta dagen som den kommer. So what om allt bara var en dröm.

När jag då ser honom en fredag natt på stan efter alla år och med ens får bevis på att han faktiskt existerar, när jag inser att jag har delat en tid av mitt liv med honom och att det har påverkat mig så äckligt mycket. När hela kroppen minns, börjar skaka och skriker Spring! så är det ändå skönt att få bekräftelse på att jag inte är galen, att jag inte har drömt. Att det var ett helvete, mitt helvete, och att det faktiskt ägde rum. Med alla konsekvenser det skapat – både bra och dåliga.

När jag tog fram papprena idag och började bläddra tittade jag på V med ett leende och utbrast ”vilka minnen!”. Det måste jag ändå se som något positivt. Det är först nu, måndag kväll som jag börjar landa i en slags stolthet över att jag klarade att möta honom, vilket jag ärligt talat varit lite nervös för varje gång man rört sig på Ågatan. Det var till och med så att jag gick förbi honom en extra gång, bara för att jävlas med min egen rädsla. Han såg mig inte ens men att bara orka gå förbi igen gjorde att jag bevisade något för mig själv. Att jag inte behöver tvivla.

Ett utdrag från polisanmälan som gjordes 2010:

”FRITEXT

BROTT
Målsäganden mår fortfarande dåligt efter en tidigare relation mellan 2007-2008. Den utpekade psykade henne dagligen och använde grovt våld emot henne som bestraffning för bagateller. Han sparkade henne tog stryptag drog kniv och spottade på henne. Under deras förhållande kallade han henne dum och ful. Han tvingade henne bl a att sova på golvet och vara en hund som han kunde spotta på. Han tvingade henne till sexuella handlingar som hon utförde av rädsla för honom. Målsäganden berättar om den utpekades groteska handlingar då de var ensamma.”

Förundersökningen lades ju ner i brist på bevis, jag var fullt förberedd på det, men i och med anmälan visade jag ändå att det inte var okej att bete sig som han gjort. Och jag blev påmind om det bevis jag har tillgång till varje dag, när jag såg honom i fredags, nämligen min egen berättelse. Det räcker så. Jag hyser inget agg längre utan hoppas bara att jag kan fortsätta påverka genom att förebygga, som t.ex. med boken och Projekt Respekt, så att andra 16-åringar inte hamnar där. Fokus måste ligga på förövare och hur vi kan hindra ungdomar att utvecklas till det och välja våld. Det är bara fortsätta.

20150831_190440

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s