Vem är det som bestämmer?

Varför får hen vara författare? Varför just hen? Vem är det som ger hen legitimitet att sprida just sina texter till andra? Jag undrar vem det är som bestämmer det.

Kanske är det samma person som bestämmer det där om att man måste vara på ett visst sätt. Den personen kanske bestämmer vilka som ska bli författare, arbetare, politiker och tiggare. Det är helt enkelt bestämt att du måste bidra till allmänhetens nytta genom att agera enligt rådande norm för din tilldelade roll. Att man ska förtjäna sin plats i samhället Sverige; betala med blod, svett och tårar och ändå vara evigt tacksam. Man ska bara hålla käften och göra sitt. Inte krångla. Inte vara till besvär. Bara jobba, ta i, utan att klaga och framför allt bidra, för allt du är värd. Och inte ska man tro att man är något. Förstås. Vår underbara jantelag. Som 90-talisterna kommer in och tafsar på och rentav förstör. ”Att du inte skäms!”. Ja… Att jag inte skäms. En 90-talist. En egocentrisk, bortskämd ungdom som är krånglig och gör revolt fastän tonårstiden är över för länge sen. ”Du tänker bara på dig själv!”. Om det vore så väl. Jag skulle snarare säga att man tappar bort sig själv till följd av att man tänker på andras bästa först och främst. Att man verkar egocentrisk kanske har att göra med att man tar allt personligt och vill försöka göra alla eventuella problem till sina egna så att man kan ta ansvar för att lösa dem. Allt för att göra andra nöjda så att man känner att man faktiskt bidrar och förtjänar platsen man trots allt upptar.

Kanske är det ingen annan än författaren själv som bestämt att hen har något (subjektivt) vettigt att säga och därmed delar sina texter med dem som vill. Det är du som måste bestämma över vilken roll du vill fylla och det ska jag inte lägga mig i. Alla kanske inte måste bidra på det där ”traditionella” sättet, vi försöker trots allt skapa en värld med mångfald. Jag antar att alla ändå fyller olika funktioner och att det inte är någon idé att försöka stöpa människor i olika formar, för var och en måste ju faktiskt få vara och agera som den vill. Vare sig det är normenligt eller normkritiskt. Kan man bara hålla rätt fokus och gå på den där jäkla magkänslan så borde det ju lösa sig.

Får ta ett snack med tjommen som bestämmer…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s