Stabil?

Stabil kallas det. När man klarar av vardagen. Jag är ju sjuk, jag förväntas fucka ur, så när jag flera dagar, veckor eller kanske till och med månader i streck klarar av min vardag – då är ju jag stabil. Typ frisk. Eller?

Det kanske inte är hela sanningen. För visst känns det bra när man har rutiner som man håller fast vid dag efter dag. Man går och lägger sig i tid, tar alla mediciner, tränar och äter bra och umgås med människor vars sällskap man mår bra av. Det är ju perfekt – då har ju jag livet som i en liten ask och allt är ”som vanligt” igen! Bara det att det aldrig blir som vanligt igen.

Jag känner mig otroligt duktig när jag klarar av att hålla mina rutiner, hålla mig borta från alkoholen och klarar av jobb och plugg. Sakta men säkert smyger sig den där jävla fasaden på igen. Ingen fasad utåt mot er, utan mot mig själv, jag försöker vara någon random Fröken Duktig inför min egen spegel. Som att jag inte ser igenom mina desperata försök till att vara ”normal”. Någonstans vill jag nog ändå bara må bra, men i takt med att en vardag med rutiner och duktighet blir påtaglig så växer samtidigt det här… pirret i kroppen. Det här som vill skapa drama, jag måste ha drama! Jag är ingen Fröken Duktig – jag är ju en Drama Queen! Så bort med spegeln – skit i den, skit i allt som har med ordning att göra.

Då kan jag äntligen få släcka min dagliga törst efter alkohol och bekräftelse. Låta mig bli utnyttjad och riktigt fucka upp hela mitt jävla liv. Först efter det försvinner pirret och jag slipper låtsas att jag är någon annan. Vem behöver en spegel liksom.

Det är balansgången mellan Fröken Duktig och the Drama Queen inom mig som tar mest energi. Att aldrig kunna slappna av, inte ens när det känns som att jag ”mår bra och har ordning på saker och ting”. Allra minst då. All min kraft och tid måste gå åt till att inte falla. För det spelar liksom ingen roll hur många underbara människor som står därnere och alltid är beredda att ta emot. Det är fortfarande jag som måste se till att inte ramla, för jag vet i fan om jag är en av dem som står där nere och är beredd att ta emot.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s