No more Mr Nice Guy

Äntligen kan No more Mr. Nice Guy, min första bok om relationsvåld, nu köpas som e-bok. Klicka på omslaget nedan för att komma vidare till Bokus webshop.

Omslag Tryck

Han tog tag i min arm och böjde den så mycket att det kändes som den skulle gå av. Jag höll tillbaka tårarna och sa med en allvarlig ton åt honom att släppa mig. Han stirrade in i mina ögon och sa med hotfull röst ”jag kommer aldrig släppa dig”.

I No more Mr. Nice Guy informerar Linette Stridh om vad man kan göra för att undvika, hantera samt efterarbeta ett destruktivt förhållande. Den kan användas som en handbok av alla som på något sätt kommit i kontakt med relationsvåld och kan utöver intressant läsning för privatpersoner även med fördel nyttjas som läromaterial av yrkesverksamma inom ämnet. I boken tar författaren rent praktiskt upp hur man kan förebygga relationsvåld, hur man tar sig därifrån, hur man kan bygga upp sig själv efteråt och även vad man som närstående bör göra i de olika situationer som kan uppstå.
_________________________________________________________________________

Du kan följa resan från utsatt tonåring till utgivet manus på Facebook-sidan:
No more Mr. Nice Guy

Till en början var tanken att boken skulle vända sig till alla personer i alla åldrar som vill veta mer om relationsvåld och hur en vardag i helvetet kan se ut. Dock har jag nu bearbetat manuset och valt min nisch. Jag tror nämligen att där jag behövs mest med mina erfarenheter är bland ungdomar, då jag själv var utsatt när jag var 16-17 år. I boken har jag utöver mina egna berättelser bland annat med erfarenheter från de som på något sätt kommit i kontakt med våld i nära relation. Jag skildrar dessa vardagliga berättelser för att alla ska kunna identifiera sig på ett eller annat sätt. Vare sig du har någon vän, förälder eller granne som är drabbad eller rent av är utsatt själv ska du känna att du inte är ensam. Med detta sagt riktar sig alltså boken till dig som ungdom men den är naturligtvis intressant och viktig att läsa även för dig som vill få en större inblick i ämnet våld i nära relationer.

Mitt mål med den här boken är alltså att upplysa, främst unga, inom detta ämne som är mer tabu än vad man tror. Jag vill sprida kunskap som får fler att öppna ögonen tidigare och som kan ge råd till dig som ungdom om vad man kan göra för att hjälpa både sig själv och andra utsatta. Mitt mål är också att tipsa om redskap för att höja självkänslan och kunna hålla sig borta från relationsvåld från allra första början. Jag vill att man ska veta om och våga kräva sin rätt till respekt i förhållanden. Förebyggande arbete är naturligtvis också en viktig del som jag tar upp i boken. Attityder och normer behöver utmanas och jag hoppas kunna bidra med det. Vid funderingar eller förfrågningar är du mer än välkommen att kontakta mig.
_________________________________________________________________________

Berättelser ur boken:
”Jag hade inte ätit på tre veckor, bara fått sitta och titta på när han åt. Jag hade blivit blek och börjat tappa massor vikt. En dag skulle jag ta ett bad och när jag precis tappat upp badvatten så det täckte min kropp kom han in och skrattade åt mig och sa: ’fy fan vad du ser ut.’ Sen ställde han sig och kissade på mig.”
– Erika, 26

”Han tog mina personliga saker och gömde dem i hemmet, sen anklagade han mig för att vara totalt sinnesförvirrad. Han skrattade och hånade mig inför barnen och sa ’vet du inte ens var du har lagt dina saker, haha’ ’är du så sjuk i huvudet att du inte ens kan hålla koll på dina egna saker’.”
– Charlotte, 44

”30 000:- sa han att jag var skyldig honom. ’Det är vad jag har bjudit dig på! 30 000 kronor! Jag ska ha dem imorgon annars dödar jag dig! Fattar du? Jag skär halsen av dig, knullar din mamma och syster medan jag tvingar din pappa titta på! Sen dödar jag dem också!’ Jag försökte förklara att jag inte hade pengarna men inget hjälpte. Det triggade bara igång honom ännu mer, han älskade när jag var i underläge. Han älskade känslan av makt och gjorde i princip vad som helst för att känna sig stark.”
– Rebecka, 24

”Jag fick besöka psykologer som jag ändå inte pratade med. Jag fick även besöka sjukhus för ett antal oläkta frakturer. Jag tror jag befann mig i något slags chocktillstånd för jag orkade inte prata, inte tänka, inte äta och inte sova. Det gjorde bara ont. Allt gjorde verkligen ont.”
– Gabriella, 19

Annonser