Min älskare

Du är min älskare. Och vi har ett stormigt förhållande du och jag. Vi är ibland av, oftare på. Ibland säger jag ifrån; jag vill aldrig mer se dig! Men rätt vad det är finns jag i din famn igen. Och det finns ingen som tröstar mig så bra som du. Ditt namn är Alkohol och vi träffades när jag var 18. Du var sagolikt vacker och jag kunde inte slita blicken från dig. Det var först när jag insåg att du var farlig för mig som jag försökte bryta. Men det tycks lönlöst. Jag faller alltid tillbaka i din falska, trygga sfär.

Jag har en pojkvän numera, Självrespekt heter han. Jag bedrar honom alla gånger jag älskar med dig. Min pojkvän är fin, varm och god på alla sätt men jag kan inte möta hans kärlek, för den som får all min kärlek är du. Du, som leder mig in på mörka platser där tillvaron dryper av villfarelser. Jag tror jag blir galen av denna otrohet, detta dubbelspel. För även om jag borde vara Självrespekt trogen så finns det inget jag hellre vill än att leva med dig, älskade Alkohol. Du ger mig liv.

Eller nej, egentligen​ är det precis tvärtom. Du ger mig död. Men jag är så förblindad av din magiska kraft att jag inte har vett att inse skillnaden. Jag förstår att du är farlig för mig men jag vägrar inse allvaret i det. Någon gång hoppas jag dock kunna stå bredvid Självrespekt och svära evig trohet, hoppas på ett liv tillsammans med honom och vara nöjd med det. Men fram till den dagen lever jag mitt liv med dig som om det aldrig funnits någon annan för mig. Med gränslös kärlek, som bara en idiot kan frambringa.

Annonser
%d bloggare gillar detta: