Oändlighet

Det är så starkt. Så stabilt och tryggt. Bandet mellan oss. Det skulle skrämt mig förut. Kraften i det. Men jag är inte rädd längre. Kan omöjligt vara det när du ler åt mig med de ögonen och säger att du vill ha mig. Vår enda ovän är tiden, samtidigt som den egentligen inte finns. Fruktan för tiden försvinner i samma stund du berättar hur du känner för mig.

Hur kan några så trasiga som du och jag bli en hel? Jag trodde det var en omöjlighet. Men det är nog tack vare att vi inte tar något för givet. Inte vår nykterhet, inte livet, inte lycka, inte varandra. Allt kan försvinna, antingen på grund av en ren slump alternativt ett enda litet snedsteg. Med de tankarna ständigt närvarande, att allt det underbara kan ta slut på en sekund, accepterar vi de förutsättningar som existerar och väljer livet ögonblick efter ögonblick. Väljer varandra. Blir en hel. Våra skärvor som låg krossade på golvet hamnade bredvid varandra och nu bildar de något nytt, starkt, konstigt och fantastiskt tillsammans. Det är något helt nytt. Jag är inte säker på mycket. Men en sak jag är säker på är att jag aldrig för något i världen skulle vilja missa nästa ögonblick med dig. Du får mig att flyga, jag är en vingklippt fågelunge som blir ihoptejpad och viskad orden ”var inte rädd, det går”. Du visar mig att allt går och att du alltid kommer vara vid min sida. Jag behöver inte vara rädd, för även om du skulle försvinna kommer bandet mellan oss existera i oändlighet.

Annonser
%d bloggare gillar detta: