Tillfrisknande?

Att vara i tillfrisknande. Jag är nog det. Men ibland känns det som jag lurar mig själv. Idag sitter jag på ett fik och petar i mig mina mediciner och kommer på mig själv med att önska att det var mina förra piller. De som fick mig att känna mig nöjd. Det är på samma fik jag för ett antal månader sen gick in på toaletten och halsade flaskan jag hade med mig i väskan medan mina vänner satt och pratade om psykologi. 

Ibland har jag svårt att veta vad som är rätt och fel, dröm och verklighet. Men jag vet i alla fall att jag inte vill ha tillbaka mitt gamla liv. Även om jag hade skapat en viss sorts trygghet var det obehagligt ensamt. Jag vände mig till mina berusningsmedel för att jag trodde jag hade provat allt annat. För att jag trodde de kunde hjälpa mig. För att de kunde få mig nöjd när jag själv misslyckades. 

Men jag är ju faktiskt nöjd som det är idag. Utan berusningsmedel. Åtminstone någorlunda. Jag är nöjd med mina studier, mitt jobb, min lägenhet, min katt, min familj, min pojkvän, mina vänner och ärligt talat mig själv. Jag är inte perfekt men jag är okej. Jag behöver inte fly från mig själv längre. Sen behandlar jag inte mig själv så bra alla gånger men jag försöker och jag blir bättre. Det underlättar att kunna känna tacksamhet för allt jag har i mitt liv, så bra saker indikerar att jag är en människa som är värd att ha bra ting runtom mig. Skapare av min egen verklighet och omgivningen speglar i allra högsta grad mitt inre. Men det är inte utan att jag saknar mitt kaos ibland, för inre katastrofer är det jag är mest van vid. Drama. Men jag behöver inte det i samma utsträckning idag. Så länge jag skriver. Det är min räddning. Där får jag allt drama jag behöver. Tack för skrivandet och att det har hållt mig vid liv. Så länge jag har det är det riktigt trevligt att vara i tillfrisknande. 

Annonser
%d bloggare gillar detta: